Maxmo skärgårdsbyar

Maxmo Skärgårdsbyar

             (  Detta är skrivit ordagrant från en gammal tidning för att bevara texten troligtvis från 1933

                  (Likaså alla annonser och bilder som förekommer på dylika sidor är orginal.)

   Maxmo var från början ett predokegäll under Vörå, vars sockneadjunkt bodde här från 1706 då den första kyrkan började uppföras. Församlingen blev kapell 1775 och avskildes till eget pastorat genom senatens beslut av 25 november 1872 Församlingen fick dock egen kyrkoherde först 1889.

    Maxmo har tillsammans med Vörå en stor skärgård i vilken finnas bosättningar här och där. Så stora att flera folkskolor blivit inrättade härstädes. Närmast fastlandet är Kvimo som är den största byn härute, jämt  6 km norrom Kvimo fågelvägen ligger Teugmo by samt västerom  Kvimo  och Teugmo  på en halv mils avstånd det stora Särkimo och en mil norrom detta de stora öarna Österö och Västerö. Mindre men dock betydande öar äro Pudimo , Ulot  och Teilot och längst ut Mickelsörarna.

   Bosättningen i Kvimo och Teugmo är urgammal, redan 1440 hade Kvimo en man i Mustasari häradsrätt, Nils i  Qvivima och genom ödets lek ha kvimoborna kommit att bevara åt  eftervärlden ett domarbrev som innehåller de äldsta kända skriftliga upplysningar om byar och nämdemän i Vörå och tillika upplysningar om  Kvimo och Teugmo byar. Det innehåller en avskrift på pergament av ett domarbrev från år 1478,i detta omtalar häradshövding Göstav Slatte att då han höll ting med allmogen i Vörå år 1478 så kom för rätta Oleff i Qvima och kärde till togmaboor att de hade gjort honom ågång på en ö som hette Jänessara. Slatte hade de tolv i nämden, vilkas namn nämner att ransaka och vittna i tvisten och de förklarade att ingen annan  ägde nämda ö än förenämda Oleff och hans skiftesbröder . detsamma vittnade också de 12 som i nämden sutto i Orvas. Efter dessa vittnen dömde han ön åt Oleff ifrån togmoborna.

  Kvimo by hade på 1500-talet fem bönder, men tre hemman blevo slutligen öde så att 1605 voro kvar två bönder med 1 ½ mantal, Nu finnes omkring 20 bönder.Den nya kulturen har nått även denna by, folkskola  finnes här sedan hösten 1888 och från senare år tröskverkshandelslag ,motorbåtar och telefon.

  Teugmo by   var på slutet av 1500-talet förmer än Kvimo, töumo hade t.ex. 1591 ännu fyra behållna och ett ödeshemman men skattebördorna och nödtiderna tryckte ner bönderna ,så att 30 år senare äro två självständiga och slutligen endast en bonde. År 1629 odlades här ingen råg endast korn. Det berättas att töumoborna fordom hade sina landningsplatser vid kyrkfärderna till Vörå i Tuckur by och hade gästvärdar å Ehrs,Jånt och Sväls hemman,dessa fingo i gengäld beta sina får å Teugmo Långholmen och komma därigenom att erhålla urminnes hävdrätt till denna stora ö som numera sammanvuxit med Teugmo landet .Bönderna på Brams i Rökiö, Kylkis i Lomby, Ruts i Ankil, Jakobs i Jörala och Jåfs i Reippelt äro skiftesbröder med töumoborna på Teugmo landet och å Mickelsörarna ,man räknar med 22 träsk i denna lilla bys skog.

  Österö och Västerö Bebyggelsen på dessa skär har uppstått genom två kronobyggen ett på vardera ön. Dessa nybyggare påfördes kronoskatt efter frihetsårens utgång ,men då bönderna på landet fortforo att begagna marken här som nybyggarna skattade för måste dessa föra långvariga prosser med landsborna. Dessa senare stödde sig på sin gamla fårbetesrätt och en fördelning av skären som verkställts 1709.Tottesunds överstar lade under sig vesterö, men blevo 1772 genom hovrättsdom fråndömda ön.Först omkring 1880 fingo bönderna på Österö och Västerö av lantmätare sina hämmansägor ordentligt utbrutna. Namnet Ryssberget på Vesterö minnar om stora ofreden,då enligt sägen sex ryska galärer lastade med plundrat gods från Umeå och städer i Sverige förliste här, länge efteråt kunde man ur vattnet uppfiska saker som ryssarna ej fingo bergade.

  Västerö kom hösten1917 att bevittna en annan landsättning här,nämligen stora lager av gevär och andra vapen att användas för att fördriva ryssarna . Den 31 oktober 1917 lossades vid Västerö icke mindre än omkring 100,000 kg vapen som mottogs av bl.a. Emil och Viktor Västerö. Under den svåra vintern 1867-68 förgingos många som bodde i ensamhet på dessa öar då vintern var snörik, vägar saknades och hungern försvagade krafterna. Flera avrödjade platser  och ruiner av raserade eldstäder eller övergivna kojor vittnade därom på 1880- talet. Sedan vårterminen 1910 finnes på Österö en folkskola,för vilken byggts ett nytt rymligt skolhus. Telefon finnes också hit.

  Särkimo landet Djupsundare,lövsundare,brudsundare dalaholmare och de som bo i ” Brunnarna”  kallas med det gemensamma namnet Särkimobor,vilka utgöras av omkring 250 kyrkskrivna personer fördelade på omkring 50 ” rökar” . Ännu före 1919 bar endast en av rökarna det hedersvärda namnet bonde,och några få ståtade med titeln paracellägare. Resten voro fiskare och backstugosittare. Genom inlösningslagarna ha nu de sistnämda också fått säkrare mark under fötterna. Tack vare läropliktslagen erhållas folkskolor också till Djupsund och Särkimo.

           Orginal författare  Arv. V-g

           Text nu  01.03.2012.   K-G-Ö.

   ©Särkimo- brudsunds byaråd.rf.

Dela den här sidan